Förskingring i Rumänien
I enlighet med bestämmelserna i artikel 295 i strafflagen utgör förskingring tillägnande, användning eller omsättning av pengar, värden eller andra tillgångar av en offentlig tjänsteman, i eget intresse eller för någon annans räkning, som han eller hon förvaltar eller administrerar. Straffet för den aktuella brottsligheten är fängelse från 2 till 7 år samt förbud mot att utöva rätten att inneha en offentlig funktion.
Samtidigt preciserar bestämmelserna på området att försök till brottet förskingring är straffbart.
Förskingring är placerad i strafflagen inom kategorin tjänstebrott, och det bör påpekas att det, för att rekvisiten för dess existens ska vara uppfyllda, personen har i uppgift att förvalta eller administrera vissa tillgångar eller värden som han eller hon tillägnar sig, använder eller omsätter, i eget intresse eller för någon annans räkning.
Den nuvarande regleringen föreskriver flera normativa former för hur brottet förskingring kan begås. Såsom framgår av bestämmelserna i artikel 295 i gällande strafflag är de sätt på vilka gärningen kan begås, enligt lagtexten, ”tillägnande”, ”användning” och ”omsättning”.
Det materiella elementet al brottet kan uppfyllas genom tillägnande av tillgångar som innehas i förvaltning på grundval av tjänsteuppgifter.
Vidare kan gärningen begås genom användning av pengar, värden eller andra tillgångar. Denna variant förutsätter ett tillfälligt nyttjande av tillgången, som därefter återförs till den enhets förmögenhet inom vilken förvaltningsåtgärderna utförs.
Slutligen kan gärningen begås genom omsättning av tillgångarna, vilket innebär att dessa tillfälligt underkastas vissa transaktioner till följd av vilka gärningspersonen tillägnar sig den uppkomna vinsten.
Det är viktigt att klargöra att, i den mån handlingar av tillägnande, användning och omsättning begås samtidigt, föreligger inte ett brottskonkurrensförhållande, utan ett enda brott, eftersom gärningen har ett alternativt innehåll.
För övrigt, såsom vissa författare påpekar: ”Det anses att, för att kunna dra slutsatsen att ett underskott i förvaltningen är resultatet av att en förskingring har begåtts, är det nödvändigt att denna omständighet samverkar med andra omständigheter som otvetydigt visar att förvaltaren har begått den gärning som kriminaliseras genom artikel 295 i strafflagen. Om det inte finns några avgörande bevis som bekräftar gärningspersonens skuld i förhållande till någon av de handlingar som beskrivs av verbum regens, kan detta brott inte läggas honom eller henne till last. Det är känt att underskott i förvaltningen kan bero på varierande orsaker, och om de brottsutredande organen inte har fastställt genom vilken av de tre alternativa former som lagstiftaren har beskrivit i straffbestämmelsen (tillägnande, användning eller omsättning), eller på vilket materiellt objekt (pengar, värden eller andra tillgångar) den tilltalade skulle ha handlat, kan brottet förskingring inte läggas honom eller henne till last. I den situation där det har bevisats att en del, till och med en betydande del, av underskottet i förvaltningen beror på förskingring, kan den del för vilken bevisning avseende tillägnande, användning eller omsättning inte kan läggas fram inte anses vara förskingrad enbart därför att tillgrepp av en del av de förvaltade värdena har bevisats, eftersom detta skulle strida mot principen enligt vilken skuld i straffrätten inte presumeras, utan måste bevisas.”
Samtidigt nämner vi även att brottet har en försvårande form, nämligen den situation där gärningen medför särskilt allvarliga följder, respektive en skada som överstiger 2 000 000 lei, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 309 i strafflagen. Om det konstateras att gärningen har begåtts under sådana förhållanden, ska de särskilda straffskalorna höjas med hälften.
Advokaterna i teamet Blaj Law erbjuder juridisk rådgivning och rättsligt biträde i sådana situationer. Kontakta oss nu!
